klappetiklapp

Nu ska jag gå snitslad bana på stan. Bocka i varje kryssfråga. Med mig kommer jag ha en halv miljon människor.

Som ett filmklipp

Jag sitter som Chopin över tangentbordet. Arbetsplatsen ekar och julskuras med starkt klormedel. Jag lämnar arbetet halvfärdig, halvt i flykt. Gatan är full av rörelse, julgranar och iver. Luciakörer sjunger Hosianna intensivt. Kylan biter och det är för kallt för kjoltyg. Jag skakar. En främling kysser min panna. Och försvinner.

Killmagneten

Har knackat dator som om jag var en person i 24 hela dagen. Med lågmäld stabil röst har jag pratat och suttit framåtlutad i kontorsstolen. Någongång bröt ett stressfniss fram, men i övrigt -jag har jagat folk, mailat loss, gjort regelrätta utvärderingar, bestämt saker, planerat andra, hittat på en del. Strålskadad av datorn repade jag mig på vägen hem (jag låg tvärsöver ryggarna på tunnelbanan och stirrade i taket, munnen lätt öppen). Hur lång tid tar det när jag kommer hem innan jag gör det? Svar: en kvart. En kvart tills jag sätter på datorn. -Eh?

En sak verkar aldrig slå fel. De flesta personer har, när det kommer till mating, väl utarbetade smaker då det gäller utseende (blondiner, långa, runda etc) personlighet (snälla, smarta, optimister etc) eller talanger/intressen (bra på att laga mat, vara ute i naturen, kultur etc). Även jag har en särskild smak. Och visst kan jag se många likheter i utseende, personlighet och talanger hos män som har väckt mitt intresse.
Nå, jag kan väl också säga att inte bara jag har en profil, utan det finns en viss sorts män som gillar mig Väldigt mycket. Som kanske har ett lönebidrag. Eller bor tillsammans med andra. Jag kan inte förstå vad jag kommunicerar, eller inte kommunicerar. Det här är min profil.

Jag - en svenne

Var hos min sköna frisörska och hon trollar och snackar om vartannat.
Som vanligt lämnade jag salongen snygg och lite ny. Andades Modesty Blaise, och sicksackade lite snyggt mellan handelsmänniskorna. Åt halloumisallad med quinoa och saffransolja med en kompis. Det duggade så att yttersta lagret av mig var fuktigt. Så kommer jag hem, kollar mig i spegeln och ser Svenne Hedlund.

da buzz

Ganska trött (sällan road, men det händer) på alla floskler som ungdomarna pumpar ut i media och bloggar..

Jag är ju bara ärlig! (nej, du är väldigt, väldigt oartig)
Jag vet vem jag är! (om du visste det skulle du ha mer självrespekt)
Jag står för vad jag gör! (kan du stå för det om ett år också?)


Veckans ord: köttlarm (tack, Irland, tack)

Yrsel och andra virus

Smart= var trevlig mot kunder även i negativa situationer.
Osmart= kläng dig fast som en igel, släpp aldrig taget.
Av någon anledning har jag fått La Redoutes nyhetsbrev och nu attackeras boxen av missilmail. Direktlänken för att avbryta "prenumerationen" fungerar ej, kommandot negligeras totalt. Går man in på hemsidan för avregistrering säger den att "adressen är okänd". Mailar man kundservice och ber dem vänligen att ta bort mig ur maillistan, måste man svara på tusen personliga frågor. Så när man väl har gjort det så händer ändå ingenting. Jag kan inte säga att jag älskar La Redoute på något sätt nu.

Ringde för första gången sjukvårdsupplysningen idag (förstod att det finns hjälp att få i välfärdssamhället, va bra). -Jo, jag har drabbats av yrsel. Jag vill bara höra om det är ett virus och om många har detta.. I förrgår kunde jag inte gå upp ur sängen, sjukt konstigt. Kroppen är superpigg och vill springa och dansa men allt snurrar. Och det är väldigt många som har yrselvirus just nu, men om det inte går bort så bör jag uppsöka läkare för att kolla kristallerna.

Såg en bra svt-dokumentär som handlade om svenskars syn på kärlek.
Svenskar kan inte vara säkra på om de verkligen älskar någon såvida de inte har ett självständigt förhållande till varandra. Det vill säga att ingen är beroende av den andra, ekonomiskt eller fysiskt (sjukdom/ålder som begränsar självständigheten). Först då vet man om en relation är frivillig eller ej, när man kan dra när som helst. Samma sak gäller rädslan att bli beroende av någon. Träffad.

Big Mack

Jag tjöt till när jag såg badkaret på hotellet. Plötsligt händer det. Jag har inte badat i ett badkar på säkert fem år. Det gjorde ingenting att utsuget hela tiden lät som en bunt bergslejon. Mina tår lekte periskop och vattnet speglade sig i taket. Huden krullade sig som russin på cirka fem minuter och jag ställer mig frågande till vad det är i poolvattnet som gör att man kan stanna där i närmare en timme utan att ha veckade fingertoppar?
På den korta intensiva resan har min föda huvudsakligen baserats på mötes-mackor. Typ tre om dagen istället för tre i veckan. Till det svagt termoskaffe som måste inhaleras var femte minut för att alls verka. Och så mycket snack att stämband är den enda muskeln med träningsvärk. Imorgon tar jag lilla lunchlådan, I love you.

En grå söndag

Tjugotals polisbussar, blåljus och omvinklad trafik. Poliserna rustade upp för Karl XII:s manliga luciatåg som snart skulle korsa kungsan. Jag sneddade in mot det luxulösa hotellet med välfylld matparad istället. Kanske skulle någon snart få spö medan jag sitter i dunkelt ljus och smakar croquetter, bara några husväggar bort.
Kom och ät plättar med mig istället för att skrika enstaviga dumheter. Innifrån och ut, inte tvärtom.
Några lådor har jag lyft också, in i skåpbilen som förflyttade det cementerade innerstadsparet till en ny rofylld era utanför tullarna. De ska nu skaffa en tax eller två. De har en massa träd utanför fönstret. Alla kan ändra sig, så är det bara.
Och imorse gjorde jag för första gången förlorade ägg. Jag lyckades inte riktig med virveln och det förlorade ägget blev ganska platt och inte så fluffigt. Det måste vara hårt att bli ett förlorat ägg. Existensen och äggets livsuppgift har gått förlorad, bildligt och bokstavligt.

Backarna

Varför busvisslar man på taxibilar? Det hörs ju ändå inte in till chaffisen?

Hur många come-backar kan Carola göra egentligen?
Jag har gjort come-back i spåret, tack tack. Jag kan säga att det är skönt att springa. Förr var det bara skönt när jag slutade att springa.

månadskort

Undrar hur SL/veolia har för policy egentligen? Alla tågförare lever sina egna liv och kommunicerar helt individuellt och vad som faller dem in:
de trevliga:
mjukt och lent: "vi stänger dörrarna, ha en trevlig dag, tåget fortsätter"
de illojala: "Ja, nu är det stopp på gröna linjen... IGEN... ni vet sl...jag säger till när jag vet något mer...ja det här kan ta sin tid.."
de uppfostrande (heja):"Men för F*N kan ni släppa dörrarna, fy fan vad barnsliga ni är, HOPPA AV tåget!!"

Så tuktas en bigga:
När jag hade vandrat till stormarknaden likt barnen på frostmofjället och hängt en vacker grå kundkorg på min arm, fyllt den med kokosmjölk och bananer kom jag plötsligt att tänka på Skatteverkets telefonmeddelande "det klickar till och tar ca 8 sekunder". För det klickade till i min vänstra axel och molande värk spred sig över hela butiken. Jag har fått Coop-arm.

den störda siluetten

Ansiktsbehåring är som barn:
-åh, vad du har vuxit, va fort tiden går...

fatta läget

Det finns vissa saker som jag inte uppdaterar mig på.
Jag är lite pirrig när jag öppnar dörren till hemmet, har det kommit ett brev till mig?
Varje augusti köper jag nya anteckningsblock, inför terminsstarten. Eh.
Säger man att man ska ringa så ringer man.. väl?

bikram-brallor

Jag bär en ryggsäck. Jag har ombyteskläder i den. Ibland är den inte helt komplett.

I fredags tränade jag innan jobbet och när jag skulle svida om upptäckte jag att jag hade glömt brallorna. Som tur var hade jag ganska baggy pösbrallor och jag smög omkring inne på jobbet, tänkte gå och köpa en kjol när klockan slagit tio. Gick runt och bad om ursäkt, -äe du veet, jag glömde liksom brallorna OM du undrar... Näe sa mina kolleger, det var inget som jag tänkte på.
Jag köpte ingen kjol.
Idag när jag skulle gymma så hade jag glömt brallor. Haha. Som tur var hade jag ett par hyfsat baggy brallor, så jag körde med dem. Och jag tror inte att det stack ut direkt (däremot stack det en del på schinkan). Jag tror faktiskt det senare alternativet är att föredra. Även om det var yllebrallor och det var varmt i dem.

Reality Bites

Sena skrivbordskvällar, tågresor och massor av prat (det är mest jag som står för pratet). Ibland när jag snackar så blir det sådär knäpptyst och jag kommer nästan av mig, ett ögonblicks osäkerhet blinkar innan jag återgår. Men nu har jag märkt att den här knäpptystheten är bra, för då lyssnar alla, och från knäpptysteheten kommer det en massa citat och grejer som visar att något föll i god jord (det är ungefär som när en kvinna, eller även man för den delen, synar en uppifrån och ned - det är ju för att man är snygg, inte för att man är ful, även om man tror det..)
En slottsmiddag har varit veckans höjdpunkt (Obama behöver jag inte nämna - han står över allt förstås)och the return of the bettskena är lågvattenmärket. Operation avslappning, för jag vill gärna ha kvar mina gaddar även när jag har fyllt fyrtio. En dna-svaghet jag har bland många andra (kroniskt omega 3-överskott till exempel).
Fantastiskt novembersol och dimma som får mig att längta till bohemlivet (juste tjock halsduk på väg mot en juste cappucino med anteckningsboken).
Denna vecka blir nog likadan i upplägg. Skippar repet på lör för en sovmorgon. Nu längtar jag efter lussebullen och hyacintdoften (stirrar ut mina lökar varje morgon och kväll, de står under sträng övervakning).

atma

I alla år som jag varit kreatör, konstnär och drömmare har jag inte skapat ett dugg. Jag har försökt att kopiera. I alla former har jag försökt att återskapa naturen. Träden, löven, barken, grenverket, roten, solljus som strilar över - dispositionen, balansen, tempot, snittet, skönheten.
Allt är redan perfekt. En duvas vinge, en berghälls yta, du.
Skapelsen är det största konstverket av allt.

ja-sägare

Jag är naiv och barnslig. För att jag tror att allt är så enkelt. Jag kan paketera en situation "jamen gör så då". Oftast säger jag "jamen det är bara att göra så då". Blind eller så struntar jag i negativa nyanser, jag kör på och får andra att köra på under hejarop. Eller har jag haft det för lätt i livet? Har jag inte haft riktiga problem, såna som får en att bli ödmjuk och fasetterad genom ärr och bakslag?
Jag ser inte de osynliga trådar som håller fast folk i geggan.
Men geggan kommer aldrig att hjälpa någon. Folk blir jäkligt arga när jag inte tar hänsyn till deras gegga. "Du får det att låta så lätt - och det är det inte."

en gång i veckan

ha kjol
koka soppa
cykla till jobbet
höra av sig till någon som man inte hört av sig till på länge

knuff med höften

Trots mjuka leder så leder dessa ingen vart när man ska dansa orientaliskt...
Bra tips om man vill känna sig som omusikaliska omotoriska syrran i Dirty Dancing. Det var ganska kul, men ingen hit direkt, ingen waste of time.. Men om jag skulle gå vidare med det här skulle den största anledningen vara:
1) Det är bra att röra på sig
2) Det är bra att träna mjukheten i höfterna
3) Kul med något annorlunda
Lite som en dejt som är trevlig och tack för mig. I övrigt var det första gången som jag slackade lite på jobbet. (!?)Två frågor: när var det du arbetade som fotomodell? (haha)-Har du teve hemma?

Istället för svamp

Alla mina blommor blommar på balkongen - luktärtor, margaritor, blombasilika, dahlia och hortensian. De är som jag - blommar sent. Kanske behövde de rota sig lite mer, kanske behövde de mer tid på sig, kanske var de blyga.
De missar förstås humlorna och fjärilarna, men de står tappert i höstvinden. De kommer att klara vintern och de kommer att blomma tidigt nästa vår.

hejdå

Jag har lärt mina arbetskamrater att hälsa och säga hejdå. Slut med smygandet!

Populärmusik

Igår regnade det små sylar och det var kallt och mörkt. Husen står oestetiskt placerade, affärerna (knappt plural) stänger fem. Sedan är det inte mycket rörelse i byn. Ändå bor över tusen personer i Pajala. Vad gör de på kvällarna? (dagarna/ drömmarna/ idéerna etc). Jag gick till Konsum.
Morgonsolen smorde in alla vinklar, vrår och varelser i guld och vi åkte ut till en myr som sträckte sig så långt blicken gick. Allt gyldene. Luften är så klar och skarp som en fiolsträng. Vi drack kokkaffe med kaffeost och kangaskex framför elden och lyssnade på sägner och varandra.
Så fick jag köra rally genom Norrbotten för att hinna med planet. Jag såg en vit älg och en riktig örn. Det var mycket roligare idag än igår.

Ett nytt blad

Höstvinden dansade hårdför tango och löven marscherade upp i skyn - alla förda av sin mästare. Knallgula lönnblad låg tjockt samlade under sin moder på det klargröna gräset - ännu tillsammans innan de ska göra sin egen resa.
Naturens andetag.
Egna andetag är korta och höstvinden har förlorat täten. Arbetsveckan är intensiv och förprogrammerad. Schemat bryts bara av oväntade händelser som att någon bryter en överenskommelse (alt ihop). Så då limmar vi lite. En makeupartist limmade vackra gredelina rosor på mina kinder. Hon tyckte att jag har perfekta ögonbryn. Och imorse hittade jag ett helsilvergrått strå i mina perfekta ögonbryn, som därmed kan tilläggas "de perfekta filosofögonbrynen". Men det är väl bara att konstatera att modern har rätt - ålderdomen erövrar... Så var jag på en femtioårsfest med släkten. Bordsplaceringen erbjöd mig två stiliga kavaljerer (mina två kusinbarn, 14 och 16). "Vi sätter henne där... den ogifta märren... " "Hm, vem kan hålla igång /stå ut med de tysta svårimpade killarna... jag vet!!!"
Sedan har vi tusen frågors-leken - släkten är värre än en reunion med klassen... Alla är gulliga än och en, men tillsammans är de som mygg.
Denna veckan ska jag ta några cappucino och ta det lugnt den kvarten. I övrigt ska jag upp i ottan eftersom jag ska till ingemansland. En timme extra i helgen. Då ska jag dricka cappucino.

ingen eld utan rök

Släcka bränder istället för att bygga hus. Har jag gjort på jobbet. Alla dessa små pyromaner som med bakåtdragna läppar fjuttar på vadhelst ligger framför dem; papper, blöta löv eller en gammal ylletröja.
Och min chef pekar på gnistan - det brandfarliga, och min chefs chef, och min chefs chefs chef. Och jag kväver elden, dämpar lågorna med röda rosor på kinder.
Vi skulle ju bygga hus tillsammans, kanske en fin infrastruktur med kollektivtrafik och en bagare på hörnet. Nämen klaga och peka, det går bra.

peptalk

Pratar med modern. Frågar vad hon tycker om presentationen.
Modern: "Jaa, jag måste ju säga att du såg gammal ut.."
Jag: "Du tycker att jag ser gammal ut...?"
M: "Det är ju bättre att du får höra det från någon du känner..."
Jag: "...det är ju bra att du sprider positiva ordalag."
M: "Men jag måste ju vara ärlig."

tittut

Det bästa sättet att fånga en katts uppmärksamhet är att visa dem något och sedan ta bort det ur deras blickfång.
Samma trick funkar med killar...

Mitt bidrag till växthuseffekten

Sitter på en upplandsfärd i höstkaskader. Tåget rusar fram och jag vill snorta curry. Känns som om jag åker månraket. Jag har hållit en presentation och blev kallad snorfia (vänligt men bestämt). Och här har jag offrat mig och ätit halstabletter för att överhuvudtaget höras. Det har en mycket stor biverkan på mig. Sorbitol. Ringer det någon klocka? Efter ett överintag av halstabletter för två år sedan (jag var så sjuk så sjuk och vältrade mig i läkerol, vicks, tulo för att inte torka och vissna i flera dygn)så fick jag bulleribulleribock: sorbitolmage!!
Och det är precis så: bulleribulleri, elementet svidande luft har tagit över min kropp. Det är precis som om jag vore ett flipperbräde och kulan studsar hejvilt.
Jag vill hem nu.

kaospilot

Det är bara jag, ben och jerry som har varit hemma idag. Det ser ut som en hel tomtearmé har campat hos mig.

snygg och smart

Ugnen är full av muffins. Det är söndagkväll och Stardust på P2 börjar om en timme.
Har varit på glesbygden och sett lyckliga barn i hagen och solkatter som kisar mellan septembergrönskan. Innan jag lämnade glesbygden åt jag lunch med en tant och på hennes rekommendation gick vi till stans bästa bakpotatis. Jag tog fetafyllning och fick på köpet vattnig tzatsiki och grillkrydda(!). Vi pratade om allt mellan himmel och jord (typ;.. trivs du här då...; -jau.. tyst.. vad ska du göra i helgen då?...; -gå ut med hunden...).
I alla fall pratade jag med en allt ytligare bekant. Hans viktigaste grej är att tjejer ska vara både snygga och smarta. Han tycker att det är så himla svårt att hitta någon som har båda dessa kvalitéer..
Jag tycker att han missar den största grejen.

För några månader sedan (ja, detta har hängt sig kvar) hörde jag Carina Berg som hade varit i Italien och blivit kallad "the Body" vid poolkanten (uttalas med italiensk accent). Hon blev lite förnärmad, kom inte ihåg vad hon svarade, men hon hade velat gå fram till italienaren och vråla "I am the Brain, the Braaaaiiiin".
Och det är väl egentligen inget fel med det.. the body and the brain.. det verkar vara de polerna handlar om idag. Snygg och smart. Kärleksfull, snäll och omtänksam verkar inte vara med på listan.. Skulle vara jag som väste; I am the Heart, the HEAAAAAARRRRRrrrrrttttt......!!!!

Matrix

Vi sysselsätter vårt prat med oproportioneligt stor andel och vår tid med: väder, vikt och sjukdom. Blabla. Och folk pratar som om de hyllar att vara så packad som möjligt, ha sex med så många som möjligt och så att jämföra sig. Ständigt denna jämförelse med andra människor. Man har så stora öron att hjärtat inte hörs hur det än skriker.
Är det man pratar om detsamma som det man vill prata om?
Tror inte det, tror att det finns ljusår mellan det som man pratar om och det man egentligen vill prata om, det man egentligen vill bry sig om.
Glappet däremellan gör en olycklig. Så tittar man ut genom tunnelbanefönstret. Det är mörkt.

Vi blandar ihop det

Var i stugan och miljövann plast och metall. Tittade ner bland skräpet och såg inte en enda ekologisk vara vilket förbryllar mig en aning. Det finns personer som är miljömedvetna på ett sätt (återvinna) men struntar i att välja ekologiska varor i affären.
Nu när det blir br istället för hr så kommer jag inte ha tillgång till miljöstugan och det stör mig. Jag vill sortera!! one world

Orkney

-Åh vilken färg ska jag ta på paraplyet idag då?

dum-lat

Man är dum-lat om man:
1)skär grönsaker i luften för att man inte orkar ta fram skärbrädan
2)torr-rakar sina ben utan tvål eller dylikt

små älvor

Mitt i värmeböljan, mitt i Stockholm, korsningen Sveavägen/Kungsgatan, såg jag den spröda skönheten. I avgasångorna, mot det oceanblå Konserthuset och sommarhimlen, över alla grova fordon fladdrade en citronvinge. Mitt hjärta flämtade - en fjäril i stan, mitt i city. Hur kan den födas här undrade jag lyckligt (för att sedan mer lågmält undra hur den kommer att överleva här).

Så sitter jag på det nya jobbet, i min nya stol, och har min nya dator. Jag ser människor på gatan och undrar var de ska. Undrar lite var jag ska. Jag är ju ingen karriärist och jag kommer inte att bli någon heller, i varje fall vill jag inte bli någon.. En sådan som tar sitt arbete på alldeles för stort allvar. En person som låter arbetet uppta ett stort utrymme i livet.
Vilka frön vill jag egentligen vattna? Vilka blommor kommer egentligen att blomma?
Än så länge är jag inte insnöad på detta uppdrag, men var lugn, det kommer jag snart att bli. Och då blir jag glömsk. Min almanacka kommer att fyllas till påsk, jag kommer att vrida och vinkla på ämnet i fråga som en skurtrasa, jag kommer ta sats i uppförsbackarna, och jag kommer att leverera. Och de ovalda fröna dväljes.

Så fladdrar en fjäril förbi mitt kontorsfönster, ett påfågelöga.
Jag drar en långsam suck, kommer den att överleva?

comeback

Tiden utan klocka är den bästa. Tre veckor är en evighet - tydligen.. Jag har glömt hur man går i högklackat (ont det gör ont). Jag får andnöd när jag har på mig jeansen (men jag har dem ändå). Köpte för första gången lättmjölk och gick hem och åt upp osten som romarna hade lämnat (plus minus noll, minst). Frukostresterna av bovetegröten liknar verkligen paraffin. Det nya jobbet känns minst sagt spännande, min medvetet hållna profil (att hålla låg profil) är plus minus noll. Det spelar ingen roll om jag säger något eller ej -det är tydligen inte min grej det här med att smälta in. Jag är på tok för informell. Höhö. Som vanligt. Höhöhö och en ordtvist och jag ser på deras öppna miner att de undrar vad hon säger o om det är roligt eller seriöst menat. Nono, jag är inte så seriös i mellansnacket. Och mina klackar ljuder som granater i det tysta huset och jag funderade på att köpa loafers istället. Äsch de får klaga till chefen i så fall tänkte jag sedan. Å nu undrar jag huruvida jag någonsin kommer att bli en byrå/krat? Troligen inte innan pacemakern i alla fall.

utan procent

Min lilla kompis I, 2½ år gillar mina högklackade.
Hon drar fram alla och stoppar sina fötter i tårna och släpar runt lägenheten. Vinglande och fnissande tycker hon att hon är supersnygg.
Ibland har hon hicka också. Då är hon verkligen som en liten fyllis.

poff

För 783 dagar och nätter sedan, dagens datum, fick jag en idé, en riktning och en önskan. Det var på natten och jag satte mig spikrakt upp och viftade med handen: heureka! Mer eller mindre har varje dag sedan dess på något sätt gått mot denna riktning. En hel del omfattande förändringar har skett i min dagliga livsföring, inte bara för målets skull utan för att det är bättre - bättre för mig att ha det så.
Det har varit ganska krumbuktigt, vägen har knappast varit spikrak och många intressanta pauser vid sidan om har tagit sin plats. Det har tagit sin tid. Och jag har mött mörker, långa uppförsbackar, stor möda och stundvis hopplöshet. Och envis som en tjurskallig märr har jag vatt.
Så har jag klarat min del. En seger i sig, för den är här för att stanna.
Men drömmen gick upp i rök, bara sådär... lika tydligt och plötsligt som den kom.
Och det konstiga är att jag saknar den inte. Inte drömmen, inte riktningen. Målet har jag uppnått, och allt fick ett annat resultat än väntat, och det gott nu.

slentrian och en ek

Som om tåget går om någon minut lever jag mest.
Har för bråttom för att märka av någonting av det som livet är. Luften, lukterna, färgerna, formerna och livet som omger oss. Inget märker jag, för jag har bråttom. Inte visste jag att det fanns så mycket ekollon just nu.
Sakta gick jag, så sakta att armarna visste inte hur de skulle pendla. De fick vila på korsryggen. Grenarna är översållade av ekollon. Djupt ärtgröna med lustiga hattar svajade de två och två och i klasar. Blir inte allting bättre om man inte har så bråttom... uppvaknandet ur sömnen, frukosten, relationer - vare sig de är i början eller slutet - kärleken, musiken, varandet, andningen. Allt finns ju här?
Så vackra skåror som slingrar sig kring ekens bark, det påminner mig om något som jag låtit falla i glömska. Men jag vill gå ner mitt kilo fett till helgen, åka fram och tillbaka till stan några gånger, och allt annat vad ska hinnas med. Hur kan denna otillfredställande, obekväma tidsrytm bli slentrian i mig och min livsstil?
Praktfulla grenar brer sig ut som en bågnande koja och varje blad stoltserar av naturens perfekta mönster - en bortglömd triumf.

Allt har sin tid, så även drömmandet. Låt nu drömmarna vara drömmar och inte mål som ska uppfyllas inom en armlängds räckhåll... så kommer livet att börja nu.

sommarlov

Inget jobb, ingen dejting. Tjoho.

lasse berghagen

Idag har fem olika män från fem olika epoker och bakgrunder bjudit ut mig.
Det är bra att man är... folkkär?

dental vintergata

Jag har fått en eltandborste!!
Medans tänderna blir rena så har badrumsspegeln en annan utveckling..

mjölkvit förlorar oskulden sommaren 2008

Jag finner mig själv i badrummet, har ställt speglarna så att jag ser varenda vinkel. I min hand håller jag äggpenseln och färgar ryggen vit med yoghurt.
-Ja, det var ju jättekul att åka till skärgården i helgen. Haha.

efter sucken

Aftonen är ljummen, solen har gått ned bakom trädtopparna och lämnar sin aprikosa skugga på himlavalvet. Vattnet skåras av en festande motorbåt och lämnar långa slöjor efter sig. Ytan är blå, grön och dansande. Luften skärs av formaterande svalor, dovt människoprat och någon trut. Sitter på balkongen, fläderdrickan och jag - matt och lycklig.
Elden har lämnat mitt blod. Case closed. Elden i mitt hjärta brinner alltjämt.

förlust

I julisolens gyllene famn har jag spenderat kvällen med erfarna damer och kloka gummor. Jag ska snart sluta på jobbet och socialiserar extra med äldre kolleger. De har så mycket som jag beundrar. De är rotade och väjer inte för pustan, de faller inte i höststormen. De är av äkta virke.
Historier om rumänska fängelser, champagneslott, älskare och ambassadörer har färgat kvällen. Glädje och framtidstro lever hos dem.

Så åkte jag tunnelbanan hem, läser Smuts av Katarina Wennstam. På tåget går några överförfriskade ynglingar. De visslar på förbipasserande tjejer, kommenterar deras kroppar på ett markant sätt. Tonen mellan dem är hård och de börjar prata om könsorgan, storlekar, bitches och priser. Högt och detaljerat berättar de om köpta kvinnor och deras kroppar, hånskratten och fradgan undgår ingen i vagnen.
Jag sitter på spänn, beredd att agera, beredd att säga ifrån, beredd att medla. Jag sitter med Smuts och funderar på att ge den till dem eller slå dem i skallen med den.
Så säger ena killen till en tjej 20+ i kupén bredvid, mjukt och melodiskt: "Vart kommer du ifrån?" Hon svarar: "ursprungligen är jag från Värmland." "Aha, vart då, Munkfors?" Lika mjuk och len på rösten. Hon sväljer och säger: "nja, Filipstad närmare bestämt." Jag kan inte tyda om hon svalde för att samla mod eller om hon är alls berörd. Jag är beredd att försvara henne, behöver hon mig är jag ett med henne. Så vänder sig killen till sina kumpaner och fortsätter med sin råa ton att prata bitches och tätheter. Som en personlighetsklyvning. Han vänder sig till henne med en mjuk stämma: "Men vad skönt att komma från skogen, inte alls som det här rövhålet..." Hon säger: "Åh, jag ska av här." "Lägg av, bor du här?? Vart?" "På blabla-gatan, trevligt att träffas." Säger hon och går, tillsammans med killarna som också skulle av.
TREVLIGT ATT TRÄFFAS?????

Vad har gjort att hon tycker att det är trevligt att träffa dessa idioter som hade det värsta, grövsta, äckligaste språket jag hört samtalas om (det kan hända att en soloman på fyllan är grov, men inte tillsammans, offentligt, utan skam i kroppen).

Vad har gjort att jag sitter på spänn, är beredd att agera, men inte gör det?

Och VAD HAR GJORT ATT DESSA MÄN* INTE ÄGER NÅGON HEDER, RESPEKT ELLER HÅLLNING????

frigivning

När jag hade träffat killen och känt livsvinden så köpte jag en vacker blomma.
En tvåstängslad orkidée med tre utslagna blommor och en knopp på vardera stång. Den ena knoppen var jag och den andra han. Ena knoppen har slagit ut och är nu den största bland de sju rosavita. Den andra knoppen döljer sig i sina blomblad, som hårt hållen.
Jag har nu släppt blomknoppen fri och önskar att den snart öppnar sig och blir den vackraste av dem alla. Kärlek.

transit

"-Om allt flyter på bra så njut av förälskelsen, men om det inte går som man tänkt sig kan man ju försöka komma ihåg att det är ett stressigt tillstånd som går över när hormonerna finner sin naturliga nivå, säger Helena Fisher." Damernas Värld 9/2008

hoppet om sången

Jag lyssnar ofta förbigående på Lugna Favoriter -för att höra om den spelas. Lugna Favoriter intresserar mig föga, förutom en låt, Bonnie Tyler och A total eclipse of the heart. Jag älskar A total eclipse of the heart. Så jag rattar på kanalerna i hopp om att höra låten som får mitt hjärta att banka, mitt sinne att lysa upp och min hand knytas i en rockgest.
Så söker jag också på killen. Den där låten och känslan som han har spelat för mig och som får mig att skina och livet att kännas. Bläddrar, ställer in kanalen, den finns på spellistan, när körs den nästa gång?

Så ringer han och säger att den aldrig mer kommer att spelas - i alla fall inte för mig. Jag borde inte lära mig den utantill för att jag kanske kommer att sakna den sedan, om den nu aldrig mer kommer att spelas för mig, menar han. Och han vill inte sätta mig i en sådan position. Han kanske inte kan eller vill spela den, nu när han har så mycket omkring sig.

Grejen är att det kommer alltid att vara en bra låt - den är tidlös, fattar han inte det??

Hängmatta - where art thou

In da officeprison, bland klagan och gråt, surrar fläktarna förtvivlat. Långsamma rörelser, telefonerna skräms med sina höga larm - när de nu någon gång ringer. Mailboxen är tom förutom en gammal flirt som gör sig påmind. Han jobbar också. Vädret kan inte bestämma sig. Jag kan inte bestämma mig. Vankar. Sträcker på mig om och om igen i kontorsstolen. Trött på att googla. Trött på att distrahera mig. Nu är det två veckor kvar, och en dag. Sedan är det semester.

Ibland kan osäkerhet göra en... eh osäker

Man måste vattna kärleken för att den ska växa, inte sant?

nordpolen går mot sydpolen

klädsim

Nämen lite regn kan ju inte skada. Det är ju sommar, juli och det är semestertider.. lite sommarregn är väl bara mysigt..
Så jag satte mig i naivismens anda på cykeln för att åka och träna.
På ett ögonblick mindes jag:
hur det är att åka skidor på fjället i motvind
förtvivlan av att gå vilse i oväder
kyla genom märg och ben
dåligt humör eftersom jag var dum nog att välja cykeln

Mina blöta kläder klistrade sig fast som flagande hud efter solbränna, vinden låg hårt bredvid mig och gatbrunnarna dominerade med vrålande insug. På hjälmen hängde långa tunga regndroppar som draperier. Och regnet ristade mig inpå huden.

Men så när jag cyklade hemåt hade det lättat lite, och det där vackra melodiska sommarregnet spelade och vävde in mig; skogen och farten in i ett epos där tiden är nu, slående hjärtslag av kött och blod, och äventyr som ligger framför och bakom. Och jag mindes min barndoms längtan. Stor, förväntansfull och öppen.

en man

..inte så många söta ord, men väl söta kyssar..

Orville

Äntligen cyklar jag - jag svävar. Och förutom att det är skönt, vackert, går fort, blir lite brun så får jag också tillskott av protein. Mest mina ögon, som är en mottagare av flugor. Jag verkar ha stora ögon, som tefat sa soldaten..
I alla fall, cykeln låter mig ta del av naturens cykler: ekorrar som jagar varandra i polkagrisfart runt stammarna, blommor som öppnar upp, en fågel flög med saknade fjädrar - måste ha använt sin transparanta vinge.
Och måsungarna som nu har lyft. Som kiwifåglar passerar de i luften och skriker sitt bräkande låga måsungeskrik. En fågelunge ska flyga för första gången. Efter att ha varit naken, flyglös och oskyddad på marken med ett land fullt av människor, katter och större fåglar. Dunet ännu kvar på de nya glänsande fjädrarna på jungfruturen. Allt måste klaffa.

du är vad du tänker

...inte bara vad du äter...

om rådjur kunde skrika

Om katter ylade när klorna fastnade i ett ryck. Om hundar kunde berätta att de har tarmvred och mycket ont. Om hästar kunde fälla en tår när de sliter av en sena.
Skulle kanske korkade människor förstå, att djur har minst lika många nerver, smärtimpulser och är av samma kött och blod som människor.
Det finns nämligen många korkade människor.


Snubblade in på 105.5 fm i morse. Gert Fylking med sällskap hade inget till övers för rådjur som hade dödsskräck. Det var så dumt att jag aldrig mer kommer att lyssna på dessa människor, jag byter kanal omedelbart. Jag har tappat örat för dem. Hejdå!

yippiekay jäj

Mycket glad är för mitt nya asjusta jobb!!
Superglad!!

sommaren i city

Det var inte punka, det var smuts i ventilen. Nu har jag köpt cykelhjälm också, mycket ivrig att bajka på sjösala.

Järntabletter är inte gott(jag har behov), känns som jag suger på en krona.

Ett recept: jordgubbar, pistagenötter och diskmedel. Jätteäckligt. (Måste byta diskmedel nu för jag får kräkimpuls av lukten.)

-Killar, close the deal!! Jag har ju redan sagt att jag vill dricka kaffe eller whatever, tveka inte, jag står ju och skrapar med foten!

Dagens ljud: skriket av pumpen då fitnessbollen blåstes upp. Lite komisk i vilken vända den än finns. Äntligen en fitnessboll, en planet till mitt solsystem.

Längtar lite efter sommarvärme också.

vård och omsorg

"Du ska vårda ditt yttre såväl som ditt inre."

Sa han som tränar två timmar om dagen. "En sådan tjej vill jag ha."
Jag vill ha en kille som vårdar sitt inre två timmar om dagen. En kille som genom denna inre vård har lärt sig självdistans, generositet och att lära känna sig själv.
Flexibilitet sitter inte bara i musklerna, det sitter i sinnet.

Det går så många undersköna atleter med bålar som Eros skulle bli avundsjuk på.
Men så går de omkring med känslomässig fetma.
Och de märker det inte ens.

mellan grannfruar och vakum

Efter en lång period av stress, aktiviteter och jäkt har jag en hel helg.
Midsommarafton var en symfoni av jordgubbar, sköna kvinnor och blå horisont. Som en airbrushad pripps blå-reklam utan pripps.
Sovmorgon och ett långt yogapass.
Denna dagen skulle jag ägna mig åt mig själv - inga tidningar eller böcker, ingen musik, inga vanda tankemönster, ägna ingen energi åt jobbet-tankar eller andra tankar som jag brukar tänka.
Lite svårt. Svårt. Faktiskt enerverande svårt.

Och så skulle jag tvätta. Bland enorma tanter som skickade osynliga fuckoff-tecken till varandra. Grannfruarna ligger tydligen i fejd. Det kom mer grannar till tvättstugan, varför vet jag inte för de skulle inte tvätta. Jag dinglade med benen som en nioåring på mangelbänken och blev avhytt av en tant, en annan förtäljde hela hennes medicinska historia. Min torktumlare var trasig och jag var tvungen att umgås med dessa tanter i timtals. På min tysta introverta dag.

Styr bort alla tankar. Dämpar alla impulser att ta upp tidningen, att ringa, att sysselsätta mig.

Så svämmar tröttheten över. Skulle ut och powerwalka, men det blev en hasande sväng runt kvarteret. Gjorde några benövningar, men gjorde inte klart serien, jag orkar inte.
Nu har jag gjort plättar och de väntar på mig. Jag ska kolla på teve. Jag orkar inte göra ingenting idag.

Mitt jobb är så bra!

För tänk, två och en halv vecka sedan blev min mobil stulen och jag har inte fått en ny, ej heller finns det några lånetelefoner!
Vilken tur, för jag behöver ju inte ringa eller svara i telefonen.

Och idag försvann alla mina behörigheter på mitt tjänstekort - så nu har jag ingen dator, har fått ett lånekort (det tog bara 5 timmar) men där kan jag inte använda några speciella program.
Men jag kan googla.
Och det är det jag gör...

Hålla handen

Gulligt... att hålla handen... förälskelser spirar, ögon som glittrar, oceaner dånar.

Men ju äldre paret är, ju vanligare att kvinnan leder mannen... när händer det?

Lilla snigel akta dig

Det krasar under fötterna.

fredag den trettonde eller nå´t

Så veckan har varit full av svettiga nackar, anspänning, rosa blomkvastar, sommarpustar, päron som har bott hos mig, två reafynd, katter som har åkt till landet, en knäpp dejt, en snäll dejt, seminarium som aldrig tog slut, en hund som blev glad att se mig, lite lite sömn, morotskakor, choklad och varmkorv.
Och nu är det fredag.
Och humöret sjönk som blodsockret.
En mycket intensiv period gjorde taktbyte och om inte pulsen slog så hårt skulle jag tro att det var tomheten.
Och jag blev grymt trött.
Jag fick faktiskt nog! Och så blev jag låg - av blodsocker och misströstan.

Och så började regnet smattra på fönstret. Spola spola bort.
En solstråle silade fram och jag sprang till fönstret och vred på huvudet som en uggla. Och där var den - mitt framför mig sträckte sig sju strålar i en och for upp i skyn. Då fick jag önska mig något.

Arvet från hellenismen

Kroppen, kroppen, kroppen
Så hyllad av de gamla grekerna
Och idag
förvaltar vi detta uppdrag

Work Out

Gymmet, och hur man påverkas av det:

+ taktil tonus

- blomstrande narcissism

problem problem

Det är varmt på tunnelbanan, två ebbavonsydow-inspirerade tjejer snackar intensivt och förstrött på samma gång.
På väsande dental stockholmska säger den tuffare tjejen:

"amen jag vet liksom inte vilken av´rom jag ska välja..."

Lång tystnad följer, efter ett tag piper den följande tjejen:

"jag vill också ha två studentmössor..."


I övrigt är det en väldigt familjär stämning på tunnelbanan när ytterrockarna, jackorna och kavajerna åkt av.

Kackerlackor

De är zupernyttiga, fulla med folia; omega 3+6; massor av b-vitaminer med mera med mera. Linfrön är det bästa man kan äta. Oj, vad nyttiga de är.
Om de är krossade vill säga- annars slinker de igenom utan minsta påverkan.

Så vad är problemet? De kan inte krossas!!
Jag har mortlat, stött, gnidit, varit hårdhänt, trugat, tagit de en och en, tryckt, klämt, skakat, hamrat och fördärvat morteln på kuppen. Inget hjälper.
En vacker dag kommer de att ta över världen.


(jag vet att man kan köpa krossade linfrön, men frågan är då; är de verkligen färska?)(vilket de bör vara)

Snabbkoll - status

Du ska spela brännboll med människor du inte gjort det med tidigare.
Ingen vet hur långt du kommer att slå.
De kan bara anta..
Och så gör de en bedömning huruvida du kommer slå långt eller kort.
Och så backar de eller kommer närmre..

Du får svaret omedelbart - r.e.s.p.e.c.t

Små kokande fötter

Jag har tre par skor. Ett par smutsgula stövlar som jag måste ha för att bära mina brallor som är för långa. Ett par vita reebook som är bra, men lite platta i foten. Och ett par älsklingsballerinaskor som jag skulle ha slängt för två år sedan.
Resten är rekvisita.
Längtar efter höga espandrillos, finfina ballerinor och skor man kan putsa.
Jag får nog längta en sommar till...

..den blomstertid..

Tillägger även djup slummer på tunnelbanan, tid på dygnet irrelevant..

Den blomstertid nu kommer

Tecken på stress:
1) glömska (telefoner, brev, kaffeinköp mm)
2) liite mindre tålamod (fränare ton vid svårare frågor)
3) väldigt morgontrött
4) den ähr typen av fle när man mailar

Svensk form

Jag har haft mitt ansikte ganska länge nu, ändå vet jag inte formen.. är det runt eller fyrkantigt?
Oval och hjärtformat går bort.

Var är Bamse?

Jag har lagt ner drömmarna om Willie Garvin, Fantomen, Stålmannen, Rip Kirby och Mandrake.
Jag skulle tycka om att träffa Bamse, Obelix, Spirou ja, till och med Musse Pigg..
Ändå träffar jag Långben, Piff och Puff, Jokern och lille Skutt.

Hemtrevligt

Aj love att storhandla!!!

Kvar att uppfinna..

Variant 1:
Har vi inte alla stått där, med våta händer, har vi inte alla fönat våra våta händer i tre-fyra sekunder, sedan går vi, vi står inte ut längre och vi torkar oss på byxorna och slänger ett ögonkast i spegeln..

Variant 2:
Har vi inte alla stått där, med våta händer, har vi inte alla dragit i linneduken, den våta linneduken som har hängt sig slapp, sedan går vi, vi står inte ut längre och vi torkar oss på byxorna och slänger ett ögonkast i spegeln..

Smisk

Jag spöade mig själv idag. Rekordet är nytt. Spring spring.

Om kärlek

Det är svårt att bli kära i varandra.
Jag tror att det är det svåraste...

Magdödaren

Magdödaren står det med stora bokstäver på Amelias cover.
Vem vill döda sin mage? Inte jag
Länge leve magräddaren!!!

Förtjusande replik

Simmar långa makfulla simtag. Kvinnan i samma fil rör sig framåt darrande trögt.
Efter ett tag frågar jag: -Vad gör du, hundsim?
-Nej, jag springer i vattnet.. (pucko!)
Då hör jag min hjärna klart och tydligt säga mycket muntert till mig: "DEt ska jag också göra!"

En dum idé

-Ojdå, det här diskstället har börjat mögla lite, jag slänger det!

Stansa, ringa och sortera

-Det är mitt jobb!

Ladusvalan har invigt våren

Äntligen, äntligen, äntligen!!!
Åh vad jag älskar att städa på balkongen, plantera ut försådden, sitta ner, kisa, se ut över det blinkande silverglänset och dricka kaffe och fläderdricka.

En svår tid för oss alla

Våren ryter i blodet.
Bosse -den kastrerade hanen, uppvaktar Khandie - den kastrerade honan. Han tar ett stadigt tag i nacken och försöker. Förgäves. Varje kväll.

Vilse i pannkakan

Jag har fått låna plättlaggen av mina förfäder. Den tunga plättlaggen, den jag ibland använder som hantel. Gjutjärnslaggen...
En hand lades på min axel - nu, dotter, är du så gammal så att du ska få låna plättlaggen.
Med detta ansvar och uppgift vilande över mig har jag noggrannt försökt att skapa barndomens guld. Idealet är att skapa gyldene runda mjuka plättar med små bruna hål som tvättsvampar.
Men mina små plättar blir lika teflonartade, fulla av stekta månkratrar, svagt gula utan alls det minsta rost. Är det steksmöret som görét?

Baddaren

Tänk att du bor i ett land där män och kvinnor hålls för sig. Den person du känner av motsatt kön hör till din familj.
Tänk att kvinnorna du ser, ser du inte då de är täckta av textilier och skyggar för din blick. Tänk att männen inte går jämsides. Vare sig du vill eller ej.
Du har ingen kontakt med kvinnor. Du har ingen kontakt med män. Är du frisör klipper du bara ditt genus, är du läkare träffar du ditt genus.
Så kommer du till en plats där halvnakna män och kvinnor simmar snuddande nära. Är det inte konstigt att du glor lite då?

Genombrottet

På ett dygn: en sötis Rafael föds till världen, en hyresrätt som blir en bostadsrätt, en skön snubbe dyker upp, en intervju bokas, den ljumma vårvinden återvände och en pedikyr som slutade i orangea tånaglar.

Uppfattat: Alla goda ting

TRE namn jag går under:
Kompis, sherpa, öh´

TRE saker som skrämmer mig:
Mig själv. Döva samveten. Olyckor åt närstående och jorden.

TRE saker jag har på mig:
Grå klänning. Rosa nagellack. Hanky panky.

TRE sanningar:
Om man inte älskar sig själv kan man inte älska någon annan. Friskt vågat, hälften vunnet. Reinkarnation.

TRE saker jag verkligen vill ha:
En biljett till Japan. En bil. En kille.

Strykande åtgång i mitt hus

Äro: pajformar - jag tappar dem i golvet så att de svänger sig och inte passar ihop.
vantar - lågoddsare kanske, men många parlösa har jag.

Trubbel på linje 17

Packade som sillar en afton i april stod vi alla som ville hemåt.
Knutna händer, omslingrade armar i ett hav av kappor.
Skymda ansikten, bara händer som höll hårt i de gula ledstängerna.
Och jag började titta på händerna och formen, färgen, kraften som fyllde dem.
En noggrant struken skjorta, lika slät som handen, en klackring.
Håriga fingerleder, benvit köttig handflata, stl M.
Spänd knuten näve i svart exklusivt kalvskinn, i glappet mellan kappa och handske skymtades en skör blek handled.
En hand som hållt i många tennisrack men inte ett verktyg.
En knotig en som klappat många barnnackar.
En blank och svettig som ville smeka.
Jag tittade på händerna och de sade mig så mycket. Jag fantiserade om karaktärerna som hörde dem till. Och de berättade mycket till mig... mer än någon har berättat till mig på mycket länge.

Katter sover 14 timmar om dygnet

På ett sätt älskar jag fransmän...

Ett gammalt par blir bestulna på tjugotusen från sitt hem av två män som vill ha vatten. Polisen tar dem 20 minuter senare på vägen från parets hem med summan i fickan. Kontanterna går dock inte tillbaka till ägarna utan till bovarnas skatteskulder.
Paret: "Man blir fundersam.."

Ett annat par ska pensionera sig och slå igen firman som har en och en halv miljon på banken. Plötsligt märker de att kontot är länsat eftersom en person har påstått sig vara styrelsemedlem i företaget och fått fullmakt av Bolagsverket och sedan cashat ut från banken.
Paret: "Ska det vara så här?"

På jobbet säger ledningen att vi ska skära ner och helt ändra vårt uppdrag: färre personer ska göra mer arbete. Minst fem personer ska gå.
Personalen: "Vilken dålig personalpolitik."

Tjejer är bra

Det är absolut mest tjejer som använder sig av smileys.
Inte har jag sett många killar skicka smileys för att tydliggöra budskapet, få en tätare kontakt eller charma mottagaren.
Smileys är en tjejgrej!!

Bredbandet gick av

..och jag har inte haft något internet eller telefon - på en vecka - mitt under högsäsong..
Jag har haft ett flera cravings och försökt kasta mig in på jobbet, men där är allt högfiltrerat och man får upp en "Varning den här sidan är filtrerad" om man googlar kreativt.
Det paradoxala är att om man länkar till min arbetsgivares egna hemsida utifrån (det vill säga inte från intranätet) så är sidan filtrerad...
Säkert system!!

Vart tog den lilla söta flickan vägen

Det började med några kolleger: "vad trött du ser ut".
Sedan min mentor och äldre damer på ett mer påstående sätt: "du ser trött ut".
Och så har det fortsatt; vänner, medmänniskor och andra har tyckt till. Till och med en okänd granne i tvättstugan. "men lilla vän, nu är du trött".
Till saken hör att jag inte känner mig tröttare än vanligt.
Jag misstänker att jag får gå till kirurgen för ögonlocksoperationer.
Men först ska jag ta mig ett järn.

Seismologiskt

När hästar blir tjocka så sväller magen på bredden. I värsta fall så mycket så att de kan se ut som en tunna. Buken är hård och trind och man kan trumma lite på den.
Av alla de hundratals hästar som jag har mött i mina dagar så har jag bara sett en enda häst som har lagt på sig på ett annat sätt. En enda som hade överskottet på korset och längs ner baklåren. Ruffa hade lång svart lugg (fjording bör nämnas), mycket energi och en fettkavalkad på rumpan - som böljade sig fram och tillbaka då Ruffa travade på.
Jag är lite som Ruffa.

Knakeliknak

Helt plötsligt, från till synes ingenstans, är världen full av liv. Livets överraskningsmoment.
Idag är världen full av blåa silverblänk från Mälaren, det doftar jord och knoppar. Gräset är grönt och fyllt av krokus, vårlök och scilla.
Truten skriker med strupvibrato. Vinden är varm. Solen är varm. Åtta tropiskt gula citronfjärilar och en brun sommarfjäril. Två nyckelpigor som korsade varandras vägar.
Våren kan komma när som helst nu.

Är det våren...

..jag vet ej. Jag har noterat ett ökande iakttagande hos de andra - männen.
De sänker sin blick bestämt och tittar på min vänstra hand.
På mitt ringlösa finger.
Och sedan följer en stone-face-min som jag inte kan tolka eller tyda.
I min egen värld (den superlativa världen) ser jag två tankar framträda tydligt:
1) Hon är över. Hon är oäktad. Hon är fruktlös.
2) Shit, vad het hon är. Är hon singel.
Stone-face-minen avslöjar ingenting.
I min egen värld (den cyniska världen) torde alternativ 1 ligga närmast. Å andra sidan bor jag i Sverige. Då kanske alternativ 2 är mer normalt.

Livets alla faser

Ett blåmärkes fulaste period i livet äro denna: cocacola-brun med lila prickar eskorterad av airbrushad gammel-gul.

En kvinnas dilemma

"Du syns!" - komplimang

"Du hörs!" - pik

Vardagskrydda

Titta på människors ansikten när de cyklar i motvind och motregn!

Peripeti, please

När är det början av tredje akt?
När kommer vändningen?
När kommer ett dolt furstligt arv in?
När kommer kärleken att stiga upp utan förblindade slöjor?
När kommer skruven?

Fossil

Snöhög funnen vid Råcksta krematorium.

Låda på magen

Sitter på tunnelbanan, har jobbat och är lite rastlös och trött. Tänker febrigt, precis som Baltazar, på vad jag ska äta till lördagsmiddag. Mina tankar åker skateboardramp inne i hjärnan. Vad, vad, vad?
-Pling!
Aha, är det så här det känns när det känns rätt? Varmrätt?
Som en robot går jag till Hemköp och inhandlar korvbröd och korv.
Jag är jätteförvånad över detta tilltag. Och nu ligger de överblivna korvarna där i mitt kylskåp, lika övergivna som barnhemsbarn.

Om ett mystiskt dödsfall inträffar

Mina mostrar, mamma och mormor langade veckotidningarna mellan sig. När jag var tio år läste jag Svensk Damtidning, Året Runt och Allers. Allers hade mycket läsning, bland annat långa saftiga harlequinnoveller med illustrerade kvinnor med förskräckta miner; öppnade munnar och stora speglande reflexer i ögonen. Bakom kvinnan skymtade en bredkäkad Man bland suddiga rosor.
I slutet av Allers så fanns det alltid ett krimreportage, ofta om hur makar hade köpt en livförsäkring för att sakta ta livet av sin andra hälft på de mest innovativa sätt. Ett av dessa sätt har etsat sig fast i min hjärna:

"Hon ville döda maken med katthår"

Varje dag under månader serverade den engelska kvinnan lunch spetsad med katthår till sin make i hopp om att maken skulle få en stor hårboll i magsäcken; få akut blödande magsår för att sedan kolavippa. Tydligen kan kroppen inte smälta katthår, utan de stannar i magsäcken.
Jag är i högriskzonen för att utveckla just ett sådant magsår. Helt utan uppsåt från någon make förstås. Det är katthår ÖVerallt. Särskilt när jag kokar te tänker jag på detta suggestiva hot som dväljes i mörkret. Detta då det inte alltid är en spegelblank yta.

Cat-in-box

Kan du va´själv!

Idag var jag på vårdcentralen.
Sköterskan frågade glatt om jag hade blivit kallad till mammografin än?
-"Näe, e inte jag för ung för det?"
-"Hur gammal är du då?"
-"Trettiotre..."
-"Jaha."
-"Hur gammal ska man va´då?"
-"Fyrtio!"

Och så gick jag hem, där väntade ett massivt lass av disk. Fyra gånger har jag fått byta vatten för att bli av med berget. Sug på den - hur många fyrtioåringar har sånt, va?

Rocky del 2

Jag brukar avsluta joggingrundan med att hoppa jämfota uppför tre långa trappor.
Idag hörde jag glada åh-ande tillrop.
När jag hade kommit upp skrek några pensionärer nerifrån promenaden viftandes med käpparna: -Bravo, braaavo!!!
- Tack, tack.. ropade jag och höjde mina händer i en segergest.

Hushållsnära otjänst

Vem är det som stökar till så hemma?

Den nya människan

Ja, jag har varit lite borta.
Jag har varit på Barbados. Njutit av solen som fördelar sig jämt på huvudet och inte bländar som ett cykelljus i ögonhöjd, silat ljummen vit sand mellan tårna, vältrat mig i turkosa saltslöjor, hyllat min gula trekantsbikini som har på ett exemplariskt sätt framhävt min tvättbräda och venushylla. Jag har skrattat, kastat med mitt långa bruna hår så att det stänker saltvatten vid horisonten, flirtat (karlarna är ju som tokiga) och sippat på vattenmeloner (massor av antioxidanter).

Jag bekymrar mig lite om att jag fjällar.
Men jag kommer säkert att åka snart igen.
Nu är jag hemma och ser fram emot säljkursen jag ska gå imorgon. Jag ska sälja sälja sälja.