klädsim

Nämen lite regn kan ju inte skada. Det är ju sommar, juli och det är semestertider.. lite sommarregn är väl bara mysigt..
Så jag satte mig i naivismens anda på cykeln för att åka och träna.
På ett ögonblick mindes jag:
hur det är att åka skidor på fjället i motvind
förtvivlan av att gå vilse i oväder
kyla genom märg och ben
dåligt humör eftersom jag var dum nog att välja cykeln

Mina blöta kläder klistrade sig fast som flagande hud efter solbränna, vinden låg hårt bredvid mig och gatbrunnarna dominerade med vrålande insug. På hjälmen hängde långa tunga regndroppar som draperier. Och regnet ristade mig inpå huden.

Men så när jag cyklade hemåt hade det lättat lite, och det där vackra melodiska sommarregnet spelade och vävde in mig; skogen och farten in i ett epos där tiden är nu, slående hjärtslag av kött och blod, och äventyr som ligger framför och bakom. Och jag mindes min barndoms längtan. Stor, förväntansfull och öppen.