poff

För 783 dagar och nätter sedan, dagens datum, fick jag en idé, en riktning och en önskan. Det var på natten och jag satte mig spikrakt upp och viftade med handen: heureka! Mer eller mindre har varje dag sedan dess på något sätt gått mot denna riktning. En hel del omfattande förändringar har skett i min dagliga livsföring, inte bara för målets skull utan för att det är bättre - bättre för mig att ha det så.
Det har varit ganska krumbuktigt, vägen har knappast varit spikrak och många intressanta pauser vid sidan om har tagit sin plats. Det har tagit sin tid. Och jag har mött mörker, långa uppförsbackar, stor möda och stundvis hopplöshet. Och envis som en tjurskallig märr har jag vatt.
Så har jag klarat min del. En seger i sig, för den är här för att stanna.
Men drömmen gick upp i rök, bara sådär... lika tydligt och plötsligt som den kom.
Och det konstiga är att jag saknar den inte. Inte drömmen, inte riktningen. Målet har jag uppnått, och allt fick ett annat resultat än väntat, och det gott nu.