Höstvinden dansade hårdför tango och löven marscherade upp i skyn - alla förda av sin mästare. Knallgula lönnblad låg tjockt samlade under sin moder på det klargröna gräset - ännu tillsammans innan de ska göra sin egen resa.
Naturens andetag.
Egna andetag är korta och höstvinden har förlorat täten. Arbetsveckan är intensiv och förprogrammerad. Schemat bryts bara av oväntade händelser som att någon bryter en överenskommelse (alt ihop). Så då limmar vi lite. En makeupartist limmade vackra gredelina rosor på mina kinder. Hon tyckte att jag har perfekta ögonbryn. Och imorse hittade jag ett helsilvergrått strå i mina perfekta ögonbryn, som därmed kan tilläggas "de perfekta filosofögonbrynen". Men det är väl bara att konstatera att modern har rätt - ålderdomen erövrar... Så var jag på en femtioårsfest med släkten. Bordsplaceringen erbjöd mig två stiliga kavaljerer (mina två kusinbarn, 14 och 16). "Vi sätter henne där... den ogifta märren... " "Hm, vem kan hålla igång /stå ut med de tysta svårimpade killarna... jag vet!!!"
Sedan har vi tusen frågors-leken - släkten är värre än en reunion med klassen... Alla är gulliga än och en, men tillsammans är de som mygg.
Denna veckan ska jag ta några cappucino och ta det lugnt den kvarten. I övrigt ska jag upp i ottan eftersom jag ska till ingemansland. En timme extra i helgen. Då ska jag dricka cappucino.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag läser din text och andas in, andas ut. Försöker att inte ytandas för mycket och avundas dina perfekta ögonbryn. Mina är långvuxna och samtidigt tunna. En dålig kombo. En cappucino tillsammans i helgen för att fira hösten? Saknar dig. Puss
-Ey, dina ögonbryn passar på dej.. och är väl för 17 inte tunna? Nåväl hösten har jubileum, och det firar vi helgen :D Missyatoo/
Skicka en kommentar