Mina mostrar, mamma och mormor langade veckotidningarna mellan sig. När jag var tio år läste jag Svensk Damtidning, Året Runt och Allers. Allers hade mycket läsning, bland annat långa saftiga harlequinnoveller med illustrerade kvinnor med förskräckta miner; öppnade munnar och stora speglande reflexer i ögonen. Bakom kvinnan skymtade en bredkäkad Man bland suddiga rosor.
I slutet av Allers så fanns det alltid ett krimreportage, ofta om hur makar hade köpt en livförsäkring för att sakta ta livet av sin andra hälft på de mest innovativa sätt. Ett av dessa sätt har etsat sig fast i min hjärna:
"Hon ville döda maken med katthår"
Varje dag under månader serverade den engelska kvinnan lunch spetsad med katthår till sin make i hopp om att maken skulle få en stor hårboll i magsäcken; få akut blödande magsår för att sedan kolavippa. Tydligen kan kroppen inte smälta katthår, utan de stannar i magsäcken.
Jag är i högriskzonen för att utveckla just ett sådant magsår. Helt utan uppsåt från någon make förstås. Det är katthår ÖVerallt. Särskilt när jag kokar te tänker jag på detta suggestiva hot som dväljes i mörkret. Detta då det inte alltid är en spegelblank yta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hohoho, men andra bullar blir det på måndag när du varit på drottninggatan och handlat... eller?:D
Andra bullar blir det - inga hårbollar längre..
Jag skall vandra till Drottninggatan först onsdag då jag får en lucka. Sedan kommer det nog dröja ytterligare en dag innan jag gör det.
Skicka en kommentar