En grå söndag

Tjugotals polisbussar, blåljus och omvinklad trafik. Poliserna rustade upp för Karl XII:s manliga luciatåg som snart skulle korsa kungsan. Jag sneddade in mot det luxulösa hotellet med välfylld matparad istället. Kanske skulle någon snart få spö medan jag sitter i dunkelt ljus och smakar croquetter, bara några husväggar bort.
Kom och ät plättar med mig istället för att skrika enstaviga dumheter. Innifrån och ut, inte tvärtom.
Några lådor har jag lyft också, in i skåpbilen som förflyttade det cementerade innerstadsparet till en ny rofylld era utanför tullarna. De ska nu skaffa en tax eller två. De har en massa träd utanför fönstret. Alla kan ändra sig, så är det bara.
Och imorse gjorde jag för första gången förlorade ägg. Jag lyckades inte riktig med virveln och det förlorade ägget blev ganska platt och inte så fluffigt. Det måste vara hårt att bli ett förlorat ägg. Existensen och äggets livsuppgift har gått förlorad, bildligt och bokstavligt.

Backarna

Varför busvisslar man på taxibilar? Det hörs ju ändå inte in till chaffisen?

Hur många come-backar kan Carola göra egentligen?
Jag har gjort come-back i spåret, tack tack. Jag kan säga att det är skönt att springa. Förr var det bara skönt när jag slutade att springa.

månadskort

Undrar hur SL/veolia har för policy egentligen? Alla tågförare lever sina egna liv och kommunicerar helt individuellt och vad som faller dem in:
de trevliga:
mjukt och lent: "vi stänger dörrarna, ha en trevlig dag, tåget fortsätter"
de illojala: "Ja, nu är det stopp på gröna linjen... IGEN... ni vet sl...jag säger till när jag vet något mer...ja det här kan ta sin tid.."
de uppfostrande (heja):"Men för F*N kan ni släppa dörrarna, fy fan vad barnsliga ni är, HOPPA AV tåget!!"

Så tuktas en bigga:
När jag hade vandrat till stormarknaden likt barnen på frostmofjället och hängt en vacker grå kundkorg på min arm, fyllt den med kokosmjölk och bananer kom jag plötsligt att tänka på Skatteverkets telefonmeddelande "det klickar till och tar ca 8 sekunder". För det klickade till i min vänstra axel och molande värk spred sig över hela butiken. Jag har fått Coop-arm.

den störda siluetten

Ansiktsbehåring är som barn:
-åh, vad du har vuxit, va fort tiden går...

fatta läget

Det finns vissa saker som jag inte uppdaterar mig på.
Jag är lite pirrig när jag öppnar dörren till hemmet, har det kommit ett brev till mig?
Varje augusti köper jag nya anteckningsblock, inför terminsstarten. Eh.
Säger man att man ska ringa så ringer man.. väl?

bikram-brallor

Jag bär en ryggsäck. Jag har ombyteskläder i den. Ibland är den inte helt komplett.

I fredags tränade jag innan jobbet och när jag skulle svida om upptäckte jag att jag hade glömt brallorna. Som tur var hade jag ganska baggy pösbrallor och jag smög omkring inne på jobbet, tänkte gå och köpa en kjol när klockan slagit tio. Gick runt och bad om ursäkt, -äe du veet, jag glömde liksom brallorna OM du undrar... Näe sa mina kolleger, det var inget som jag tänkte på.
Jag köpte ingen kjol.
Idag när jag skulle gymma så hade jag glömt brallor. Haha. Som tur var hade jag ett par hyfsat baggy brallor, så jag körde med dem. Och jag tror inte att det stack ut direkt (däremot stack det en del på schinkan). Jag tror faktiskt det senare alternativet är att föredra. Även om det var yllebrallor och det var varmt i dem.

Reality Bites

Sena skrivbordskvällar, tågresor och massor av prat (det är mest jag som står för pratet). Ibland när jag snackar så blir det sådär knäpptyst och jag kommer nästan av mig, ett ögonblicks osäkerhet blinkar innan jag återgår. Men nu har jag märkt att den här knäpptystheten är bra, för då lyssnar alla, och från knäpptysteheten kommer det en massa citat och grejer som visar att något föll i god jord (det är ungefär som när en kvinna, eller även man för den delen, synar en uppifrån och ned - det är ju för att man är snygg, inte för att man är ful, även om man tror det..)
En slottsmiddag har varit veckans höjdpunkt (Obama behöver jag inte nämna - han står över allt förstås)och the return of the bettskena är lågvattenmärket. Operation avslappning, för jag vill gärna ha kvar mina gaddar även när jag har fyllt fyrtio. En dna-svaghet jag har bland många andra (kroniskt omega 3-överskott till exempel).
Fantastiskt novembersol och dimma som får mig att längta till bohemlivet (juste tjock halsduk på väg mot en juste cappucino med anteckningsboken).
Denna vecka blir nog likadan i upplägg. Skippar repet på lör för en sovmorgon. Nu längtar jag efter lussebullen och hyacintdoften (stirrar ut mina lökar varje morgon och kväll, de står under sträng övervakning).

atma

I alla år som jag varit kreatör, konstnär och drömmare har jag inte skapat ett dugg. Jag har försökt att kopiera. I alla former har jag försökt att återskapa naturen. Träden, löven, barken, grenverket, roten, solljus som strilar över - dispositionen, balansen, tempot, snittet, skönheten.
Allt är redan perfekt. En duvas vinge, en berghälls yta, du.
Skapelsen är det största konstverket av allt.