Jag är naiv och barnslig. För att jag tror att allt är så enkelt. Jag kan paketera en situation "jamen gör så då". Oftast säger jag "jamen det är bara att göra så då". Blind eller så struntar jag i negativa nyanser, jag kör på och får andra att köra på under hejarop. Eller har jag haft det för lätt i livet? Har jag inte haft riktiga problem, såna som får en att bli ödmjuk och fasetterad genom ärr och bakslag?
Jag ser inte de osynliga trådar som håller fast folk i geggan.
Men geggan kommer aldrig att hjälpa någon. Folk blir jäkligt arga när jag inte tar hänsyn till deras gegga. "Du får det att låta så lätt - och det är det inte."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ha ha, jag känner igen mig i det där själv, och dessutom delar jag liv med en av dessa JA sägare. Eller svart-vit människa som jag brukar säga. Det är jobbigt, enerverande men samtidigt utvecklande och hjälpande. Och att leva i gegga i mellanmjölkens land är inget vi vill, eller hur?
Nej, verkligen inte... ;) Men det som är svårt är nog att när man har börjat reta sig så har man.. och då är man fast i formsvackor och bullfighting.. urk och ha det bra :)
Skicka en kommentar