.JPG)
Packade som sillar en afton i april stod vi alla som ville hemåt.
Knutna händer, omslingrade armar i ett hav av kappor.
Skymda ansikten, bara händer som höll hårt i de gula ledstängerna.
Och jag började titta på händerna och formen, färgen, kraften som fyllde dem.
En noggrant struken skjorta, lika slät som handen, en klackring.
Håriga fingerleder, benvit köttig handflata, stl M.
Spänd knuten näve i svart exklusivt kalvskinn, i glappet mellan kappa och handske skymtades en skör blek handled.
En hand som hållt i många tennisrack men inte ett verktyg.
En knotig en som klappat många barnnackar.
En blank och svettig som ville smeka.
Jag tittade på händerna och de sade mig så mycket. Jag fantiserade om karaktärerna som hörde dem till. Och de berättade mycket till mig... mer än någon har berättat till mig på mycket länge.
2 kommentarer:
Vad fint skrivet. Lite som en lugn liten insjö, som glänser mellan trygga stammar. Ett andetag. Djupt. Nära. Vattnet som doftar och trädens raka stammar, som både skyddar och bjuder in.
Tack, vad fint. Jag tar den med mig idag. Stor kram till dig.
Tack! Och för att citera Chicago: you´re my inspiraation...
Ännu större kram till dig!!
Skicka en kommentar