Äntligen cyklar jag - jag svävar. Och förutom att det är skönt, vackert, går fort, blir lite brun så får jag också tillskott av protein. Mest mina ögon, som är en mottagare av flugor. Jag verkar ha stora ögon, som tefat sa soldaten..
I alla fall, cykeln låter mig ta del av naturens cykler: ekorrar som jagar varandra i polkagrisfart runt stammarna, blommor som öppnar upp, en fågel flög med saknade fjädrar - måste ha använt sin transparanta vinge.
Och måsungarna som nu har lyft. Som kiwifåglar passerar de i luften och skriker sitt bräkande låga måsungeskrik. En fågelunge ska flyga för första gången. Efter att ha varit naken, flyglös och oskyddad på marken med ett land fullt av människor, katter och större fåglar. Dunet ännu kvar på de nya glänsande fjädrarna på jungfruturen. Allt måste klaffa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar