Jag har fått låna plättlaggen av mina förfäder. Den tunga plättlaggen, den jag ibland använder som hantel. Gjutjärnslaggen...
En hand lades på min axel - nu, dotter, är du så gammal så att du ska få låna plättlaggen.
Med detta ansvar och uppgift vilande över mig har jag noggrannt försökt att skapa barndomens guld. Idealet är att skapa gyldene runda mjuka plättar med små bruna hål som tvättsvampar.
Men mina små plättar blir lika teflonartade, fulla av stekta månkratrar, svagt gula utan alls det minsta rost. Är det steksmöret som görét?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar