förlust

I julisolens gyllene famn har jag spenderat kvällen med erfarna damer och kloka gummor. Jag ska snart sluta på jobbet och socialiserar extra med äldre kolleger. De har så mycket som jag beundrar. De är rotade och väjer inte för pustan, de faller inte i höststormen. De är av äkta virke.
Historier om rumänska fängelser, champagneslott, älskare och ambassadörer har färgat kvällen. Glädje och framtidstro lever hos dem.

Så åkte jag tunnelbanan hem, läser Smuts av Katarina Wennstam. På tåget går några överförfriskade ynglingar. De visslar på förbipasserande tjejer, kommenterar deras kroppar på ett markant sätt. Tonen mellan dem är hård och de börjar prata om könsorgan, storlekar, bitches och priser. Högt och detaljerat berättar de om köpta kvinnor och deras kroppar, hånskratten och fradgan undgår ingen i vagnen.
Jag sitter på spänn, beredd att agera, beredd att säga ifrån, beredd att medla. Jag sitter med Smuts och funderar på att ge den till dem eller slå dem i skallen med den.
Så säger ena killen till en tjej 20+ i kupén bredvid, mjukt och melodiskt: "Vart kommer du ifrån?" Hon svarar: "ursprungligen är jag från Värmland." "Aha, vart då, Munkfors?" Lika mjuk och len på rösten. Hon sväljer och säger: "nja, Filipstad närmare bestämt." Jag kan inte tyda om hon svalde för att samla mod eller om hon är alls berörd. Jag är beredd att försvara henne, behöver hon mig är jag ett med henne. Så vänder sig killen till sina kumpaner och fortsätter med sin råa ton att prata bitches och tätheter. Som en personlighetsklyvning. Han vänder sig till henne med en mjuk stämma: "Men vad skönt att komma från skogen, inte alls som det här rövhålet..." Hon säger: "Åh, jag ska av här." "Lägg av, bor du här?? Vart?" "På blabla-gatan, trevligt att träffas." Säger hon och går, tillsammans med killarna som också skulle av.
TREVLIGT ATT TRÄFFAS?????

Vad har gjort att hon tycker att det är trevligt att träffa dessa idioter som hade det värsta, grövsta, äckligaste språket jag hört samtalas om (det kan hända att en soloman på fyllan är grov, men inte tillsammans, offentligt, utan skam i kroppen).

Vad har gjort att jag sitter på spänn, är beredd att agera, men inte gör det?

Och VAD HAR GJORT ATT DESSA MÄN* INTE ÄGER NÅGON HEDER, RESPEKT ELLER HÅLLNING????