Gott nytt år!!

Det viktigaste..

Juletiden innebär extra visitationer av bekantskapskretsar och familjeband. Bland silltallrikarna slinker så ofta frågan om civiltillståndet och utsikterna för dess utveckling. För tionde gången börjar jag tröttna. Vid tjugonde gången nämner jag denna historia som är en sann sådan då jag närvarade denna dag då den utspelade sig.

Låt mig berätta om ett barn på Ikea. Hon skulle få en bambupinne från sin far. Hon stod länge och valde bland de många växterna. Hennes far; som var en stressad man, uttryckte sin hasts viktighet: "vänligen skynda dig på." Flickan sade inget utan stod fortfarande och glodde intensivt på de gröna bamburören. "Det är väl bara att ta någon..." väste fadern. "Jamen jag måste ju ta den som älskar mig" sade flickan.

God Julefrid

Gymmet - en mötesplats

Jag försöker inte att bli distraherad när jag är på gymmet. Men det är svårt.
Idag sätter sig en man på cykeln framför mig, han knappar in programmet, och tar upp en gigantisk apelsin, skalar den och äter den. Han cyklar lite under tiden.
"Titta rakt fram, koncentrera dig" tänker jag för mig själv.
Man vill ju inte glo.
När han har ätit apelsinen tar han upp sin digitala telefon och ringer ett affärssamtal. Han sneglar på mig i spegeln. "Tycker hon att jag är ball..." Han cyklar på lätt motstånd. App app, nu har det gått ca fyra minuter. Han hoppar av cykeln och lämnar gymmet.
Nästa man tar vid och tar treadmillen i besittning, under tiden då han går lite sakta har telefonmöte med halva kurdistan. Ingen svett här inte.

lärdom:
Man får inga kompisar på gymmet, man ringer sina kompisar på gymmet.

Mordor

Decembermorgnar utan snö är så mörka att man bara ser konturer av människor. Som svarta skuggor skymtar man dem på tunnelbaneperrongen. Siluetter i bestämd riktning snabbar sig som i trans, halvt levande, halvt sövda.
Decembergryningen flammar juveler i alla färger och jag känner mig så liten och andlös inför jordens rund. Så sänker jag blicken - mörka hårda linjer av fyrkantiga byggnader, grova klumpiga vägar, fula bilar i led som blinkar med bromsljusen, och så alla människor med stängda ansikten. Är jag i Mordor?

zscider?

Sent om cider?
Sent om sider?
Sent om zider?

repepepetion

Jag gillar musik. Jag snöar in. Så om det är en låt jag gillar så spelar jag den om och om igen. Att mina grannar har fått höra mig sjunga tio-tjugo gånger till samma låt på en kväll är inte ovanligt. Dock är jag alltid noga med att tona ut och in låtarna så att det inte blir så abrupt. Det är viktigt att visa hänsyn.

De skulle bara värma sig en stund

..det blev ödesdigert.

Rocky Autistic

Det är fredagkväll, decembermörkt och det regnar rejält. I förorten håller folk sig inne och kurar. Utom en. En som springer på den oupplysta vattendränkta idrottsbanan hellre än i en svart skog. Runt runt. Doften av kamineldar puffar in på idrottsplatsen. De grillar säkert marshmallows nu, kanske kollar de på idolfinalen.
Då och då kör en bil förbi, de saktar in när de ser den viftande vänsterhanden som är prydd av reflexer, kan de tro sina ögon, är det verkligen rörelse på idrottsbanan. Hemglassbilen snurrar runt i villakvarteren och visslar glatt.
Rocky har håll och satsar inte till hundra procent denna kväll. Det gör det hela lite tafatt och när baken är dyngsur av regnknaster kan Rocky inte hålla ångan uppe utan går av banan. Segern är nära.

första intrycket

Så jag har en ny arbetsplats. Nya lokaler, nya människor, nya förväntningar. Och vad som förvånar mig är att jag tycker att en intressant fråga till mina nya kolleger är: och var bor du? (ja, jag vet ju redan var de jobbar.)
Och de frågar mig samma sak. Var bor du då?

stjärnkonstellation

Varför är det så förbaskat svårt att få stjärnorna att hänga rakt??