Det är fredagkväll, decembermörkt och det regnar rejält. I förorten håller folk sig inne och kurar. Utom en. En som springer på den oupplysta vattendränkta idrottsbanan hellre än i en svart skog. Runt runt. Doften av kamineldar puffar in på idrottsplatsen. De grillar säkert marshmallows nu, kanske kollar de på idolfinalen.
Då och då kör en bil förbi, de saktar in när de ser den viftande vänsterhanden som är prydd av reflexer, kan de tro sina ögon, är det verkligen rörelse på idrottsbanan. Hemglassbilen snurrar runt i villakvarteren och visslar glatt.
Rocky har håll och satsar inte till hundra procent denna kväll. Det gör det hela lite tafatt och när baken är dyngsur av regnknaster kan Rocky inte hålla ångan uppe utan går av banan. Segern är nära.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Och även i stan kurar folk skymning. Det vill säga jag, i alla fall. Jag satt där, framför kakelugnen, med marshmallows i en påse och Idolfinalen framför ögonen. Uppkrupen i soffan som en panda.
Jag är extremt impad av Rockys karaktär.
Ja kan bara instämma. Mycket imponerande. En gång i tiden hade jag den karaktären själv. Har ingen aning om var den tog vägen..?
Anna: Jag visste det, jag visste det!! Marshmallows, idolfinalen och pandor - en lågoddsare ;)
Borgarbrackan: Den karaktären är ditt sanna jag... det gäller att komma i kontakt med ditt sanna jag (och göra som det säger)..;)
Skicka en kommentar