Juletiden innebär extra visitationer av bekantskapskretsar och familjeband. Bland silltallrikarna slinker så ofta frågan om civiltillståndet och utsikterna för dess utveckling. För tionde gången börjar jag tröttna. Vid tjugonde gången nämner jag denna historia som är en sann sådan då jag närvarade denna dag då den utspelade sig.
Låt mig berätta om ett barn på Ikea. Hon skulle få en bambupinne från sin far. Hon stod länge och valde bland de många växterna. Hennes far; som var en stressad man, uttryckte sin hasts viktighet: "vänligen skynda dig på." Flickan sade inget utan stod fortfarande och glodde intensivt på de gröna bamburören. "Det är väl bara att ta någon..." väste fadern. "Jamen jag måste ju ta den som älskar mig" sade flickan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Den är så fantastisk, historien om flickan och bambupinnen. Jag brukar tänka på den när jag känner mig lite nedstämd, som när Mordor verkar ha intagit jorden som du skriver. Jag blir så lycklig av att tänka på flickan. Som är så klok.
Skicka en kommentar