Jag har en påse godis. Det är bara jag hemma. Ingen människa så långt ögat når. Det är bara jag - och mitt godis. Det är bara jag som har tillträde till; - mitt godis.
Därför förefaller det vara märkligt att jag, i samma ögonblick som en punschpralin landar på tungans topp, har en kö. En godiskö. Vilken godis kommer efter pralinen, trea och ibland fyra. Jag har hela tiden fyra beredda, ibland även i min hand.
Varför?
Varför?
Varför?
Det är ju bara Mitt godis?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar