Trevliga, varma, lätta och en del deprimerade britter har mött mig. Det är inte bara vädret, det är l-å-gkonjuktur och det verkar bli värre. Och när uppförsbacken kommer finns det de personer som tar i, samlar sina krafter och lyckas med röda kinder ta sig upp, ångande levande och stärkta av att ha övervunnit backen. Många har klivit av cykeln redan innan lutning. Och klyftan växer.
Men i uk fanns mottot "give back", ge tillbaka till någon när det har gått bra för mig. Allämngiltigt och accepterat: give back.
Människor har berättat om fantastiska handlingar, om att dela med sig av det lilla materiella man har, men desto större mått av tid och kärlek. Give back. Rörd till tårar tror jag på det goda i människan och återvänder munter till Sverige.
Jag återvänder också bukstinn. Fem dagar av charketurier (trots att jag är vegetarisk), mars, grönsaker stekta i smör och naanbröd har orsakat en värre spänning än fem julaftnar tillsammans.
Och det var vår i London. Stark varm sol, avgaser och jorddofter tillsammans. Snart i Sverige.
2 kommentarer:
Du är inte ensam om att falla för köttets lustar (...) i England. Min bror och hans vegetarisk familj började med Stek and kidneypie på en Londonpub och slutade med salami med hem.
oups, salami...det är bara att ta in på rehab.., om det inte är försent...
Skicka en kommentar