söndag 15 mars 2009

Övergivaren

Han blev så glad när han såg mig.
Trodde att det skulle vara vi. Han gick tätt bredvid mig och gav mig långa ögonkast med sina vackra bruna ögon.
När han märkte att vi var på väg mot ett annat håll började han darra. När vi kom till polisstationen gled kopplet över i en mans händer. Den rättmätige ägaren.
Han var maktlös. Som jag.
Han tittade på mig, jag halvlyssnade på ägarens dåliga förklaringar. Sedan gick de ut genom dörren. Och det var längesedan som jag kände mig som en så dålig människa.

1 kommentar:

Anonym sa...

Har du lyssnat in www.bokpuffen.net? Texten talar för sig självt i 3 till 5 minuter, inga värderingar eller tips, bara inledningen av en bok... välj själv om du vill läsa mer eller ej...