Våren kan vara så brutalt hårdför. Dansant och klumpig.
Jag är Morten Harket som stångar sig på väggarna i take on me.
Date-ar på löpande band, vilket är ansträngande i sig, men som man säger på arbetsförmedlingen; vill man ha jobb får man söka jobb. uh. Börjar revidera, nu på riktigt, bilden av min ideala partner. För han finns nog inte mer än i min fantasi. Jo, det finns några, men de är upptagna och bortförda.
Ska man sänka kraven?
Man ska inte sänka kraven.
Men man ska vara nykter. Och det är inte svårt, jag blir knappast kärleksberusad. Jag som en rysk kolarbetare - jag kan dricka med grov hand men jag blir inte berusad. Svanar, änder och andra fåglar är mycket bättre på det här med att mate-a. Vad är ert knep fåglarna? De kanske har något med överlevnadsinstinkten att göra. Har läst för många böcker skrivna med gåsfjäderpenna. Den kärleken kanske bara finns i fantasin. Om man älskar så väntar man. Den äkta kärleken väntar. Men människan möter inte denna utan hjälp.
Nu ska jag läsa Faust istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Längtans blåa blomma... Det är hårt att möta våren utan minsta hjärtklappning i sikte. Våren är ju gjord för svettiga händer och darrande läppar. Men det är riktigt. Man ska inte sänka kraven. Även om det betyder att man får vänta lite till. Kärleken finns där. Darrande, pulserande och fast. Fast ibland får man vänta så jäkla länge på den. Hang in there. Den kommer! Love från Kungsholmen
É du avschlappnad? Håller med föregående talare - kärleken finns där. Han är bara på villovägar. Din prins i Skåne skickar pussar & kramar så länge (=Isak)
-Tack och puss till er båda hjärtorna...
Skicka en kommentar