Aftonen är ljummen, solen har gått ned bakom trädtopparna och lämnar sin aprikosa skugga på himlavalvet. Vattnet skåras av en festande motorbåt och lämnar långa slöjor efter sig. Ytan är blå, grön och dansande. Luften skärs av formaterande svalor, dovt människoprat och någon trut. Sitter på balkongen, fläderdrickan och jag - matt och lycklig.
Elden har lämnat mitt blod. Case closed. Elden i mitt hjärta brinner alltjämt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du skriver så jag vill skriva själv. Inspirerande. Du är min stjärna på himlen! Alla himlar faktiskt.
Dä ä du som ä stjärnan!!! ju.. och tack och puss så klart:)
Skicka en kommentar